headforce
wow, helgkursen är klar. sorgligt men sant, men det bästa är att varannan tisdag nu kommer jag börja i cirkel. så jag kommer att fortsätta utvecklas. så jävla roligt! :D
igår då, vi fick fortsätta öva på att ta ner andekontaker och länka med varandra, så mäktigt hur det kan fungera!
sen fick vi fortsätta öva på våran intution, också mäktigt! alla har varit så duktiga och roligt att se hur folk växt i sig själva denna helg!
sen var det dags för meditation igen, jag fick sån ångest.. jag bävade verkligen för vad som skulle komma, med tanke på lördagens meditation. men jag valde att delta iaf. allt var fint, dock var jag orolig, men försökte släppa oroskänslorna. jag kom fram tillslut iaf och satte mig ner och väntade, sen kände jag en arm runt mig, och jag tittade åt sidan, där satt gustav och log lugnande, och han bad om ursäkt för tidigare, sen satt vi där och skrattade och hade det jätteroligt och mysigt, och på stranden vid havet sprang helena (mammas döda syster) och skrattade med vinden fladdrandes i sitt hår.
när vi skulle lämna platsen och återkomma till rummet så kändes det vemodigt, men jag tackade och sa "på återseende" för jag ska verkligen tillbaka dit någon mer gång!
när vi var tillbaka till rummet så tittade anna-karin på mig och sa "du hade väldigt roligt kände jag" och jag var så lättad att jag började gråta igen, fast denna gång var det glädjetårar!
igår då, vi fick fortsätta öva på att ta ner andekontaker och länka med varandra, så mäktigt hur det kan fungera!
sen fick vi fortsätta öva på våran intution, också mäktigt! alla har varit så duktiga och roligt att se hur folk växt i sig själva denna helg!
sen var det dags för meditation igen, jag fick sån ångest.. jag bävade verkligen för vad som skulle komma, med tanke på lördagens meditation. men jag valde att delta iaf. allt var fint, dock var jag orolig, men försökte släppa oroskänslorna. jag kom fram tillslut iaf och satte mig ner och väntade, sen kände jag en arm runt mig, och jag tittade åt sidan, där satt gustav och log lugnande, och han bad om ursäkt för tidigare, sen satt vi där och skrattade och hade det jätteroligt och mysigt, och på stranden vid havet sprang helena (mammas döda syster) och skrattade med vinden fladdrandes i sitt hår.
när vi skulle lämna platsen och återkomma till rummet så kändes det vemodigt, men jag tackade och sa "på återseende" för jag ska verkligen tillbaka dit någon mer gång!
när vi var tillbaka till rummet så tittade anna-karin på mig och sa "du hade väldigt roligt kände jag" och jag var så lättad att jag började gråta igen, fast denna gång var det glädjetårar!
Kommentarer
Trackback
