freaksaraa

idag fick jag ett samtal från Isabel, hon tyckte att det passade perfekt för mig, som ensamstående och boende hos mina föräldrar att söka ett volontärarbete i makedonien som EU betalar helt! + att jag får fickpengar. mat och allt sånt är betalt, det enda jag behöver göra att somsagt att volontära med andra volontärer från Makedonien och en till från Sverige. jag är så jävla osäker och lär bestämma mig över natten..
det är iofs inte spikat, så det är inte direkt så om jag tackar ja så åker jag, det är väl kanske fler som söker.
men tänk om jag blir utvald? skulle jag våga åka då? skulle jag våga ta den chansen att lämna tryggheten här hemma i hedemora för att åka till ett helt ofrämmande EU-land?
det skedde ett mord förut i hedemora på en kvinna, gärningsmannen/mördaren var från Makedonien.
taskig kvinnosyn är dom ju kända för.. allt detta sitter i bakhuvudet och skriker åt mig att om jag åker kommer jag att dö. men sen ser jag på hemsidan att andra unga tjejer åkt. fan det är ett EU-land, jag åker dit till en känd organisation.
vad fan är jag rädd för?!?!! ibland önskar jag att jag var mer som Viktoria, en tjej jag växte upp med.
åker till australien för att klättra och vandra. bara sådär. åkte helt själv, iofs mötte några av hennes vänner upp henne där men iaf. resa själv.
om man ångrar sig där nere, visst lär man få åka hem då?
så mycker frågor och så lite svar från denna ostabila hjärna of mine.

pappa som vanligt är ju jävligt peppande till att göra något och började DIREKT att kontra med att jag kan ju förfan inte åka eftersom jag _LÄR_ ta mitt körkort och körkortstillståndet går ut nu i Augusti.
ibland vill jag bara bränna upp teoriboken, ta ut pengarna som är kvar på det som är betalt på körskolan och sen sätta igång en återbetalningsplan till pappa för pengarna som det kostat än sålänge och sedan Skita totalt i att ta det där jävla körkortet....