freaksaraa

nyss när jag satt och pillade på mina fötter och klippte tånaglarna (som alltid ska klippas så kort som det bara går, helst ska det blöda lite) kom jag på en sak jag bara Måste blogga om, nämligen karlar och deras fotvård (som ofta inte existerar)

kommer ihåg när jag var tillsammans med martin, vi låg och myste och så kände jag hans fnasiga hälar mot mina mjuka fina fötter och jag vart alldeles Stel, samma sak när jag känner eller ser att en karl har långa tånåglar, jag blir alldeles stel. Det är så Äckligt! plus att det gör ont när dom ofrivilligt rivs med dom. 
en kväll tvingade jag ner martin i duschen, satte han ner på en pall och slängde åt han en fotfil och sa åt han att fixa! han filade, sen klippte han sina tånaglar, smorde in sina fötter, sen kunde jag mysa helhjärtat!

när jag myser med någon jag inte känner lika bra som martin, som jag i princip kan säga vad som helst åt, och känner hur vanvårdade deras fötter är så lindar jag in mina egna fötter i täcket så jag inte känner deras fötter mot mina. det är så äckligt så jag vet inte vart jag ska ta vägen!

när jag var liten hade jag fotfobi om man kan kalla det så, det kan mina föräldrar intyga :p
HATADE fötter verkligen, fick panik om pappa nudde mig med sina fötter eller om han tog på mina, vilket han visste om och älskade att retas för och kunde låsa fast mig och ta av mig mina älskade strumpor och ta på mina fötter och se min panik och höra mig skrika, barnslig och rolig som min pappa är :D
jag tålde inte mina egna fötter heller som ni kanske förstår och sov Alltid med strumpor om nätterna, för det finns inge värre än att känna hur det strävar emot eller fnasar till när man rör fötterna.

med detta sagt så undrar jag om någon av er som läser känner/tycker likadant ang mäns fötter?
eller är det bara jag som är skadad?! :p

nu ska jag hoppa in i duschen, raka mina ben och fila mina fötter! :p